Dimensioneringen av nominella ledarareor för att erhålla en märkström i förhållande till belastningen vid oavbruten drift är en mycket komplex fråga. Vid val, dimensionering och användning av kablar enligt deras avsedda ändamål måste olika påverkande faktorer beaktas vid beräkningen av det nominella ledartvärsnittet. Dessa är i allmänhet normativa bestämmelser för installationstyper, individuella användningsförhållanden och driftstillstånd på installationsplatsen.
Som tillverkare av kablar och andra systemrelevanta produkter får LAPP av försäkringsrättsliga skäl inte tolka de olika och kundspecifika kraven. Verifierade elkonsulter måste involveras här för att bekräfta godkännandet av installationen på grundval av officiella dokument.
Med denna vägledning vill vi ändå hjälpa dig att använda våra produkter på ett säkert sätt.
Standarder
Grunden för beräkning av strömbelastningar och kabelns ledarareor är den internationella standarden IEC 60364-5-52 (International Electrotechnical Commission). Denna standard handlar om ”Val och upprättande av elektrisk utrustning – ledningssystem”.
I Europa har denna standard införlivats i harmoniseringsdokumentet HD 60364-5-52, Elektriska installationer i byggnader.
I Tyskland har den ursprungliga texten till HD antagits i DIN VDE 0100-520. Dessutom har nationella ändringar som inte ingick i den ursprungliga versionen av HD lagts till
De tillåtna märkströmmarna och installationstyperna kombinerades senare i DIN VDE 0298-4. Detta är därför en blandning av nationella och internationella direktiv för Tyskland.
För kraftöverföringskablar med en märkspänning på 0,6/1 kV (t.ex. NYY) är DIN VDE 0276-603 den normativa grunden för att beräkna märkströmmen och motsvarande nominell ledararea.
Denna standard baseras på det europeiska harmoniseringsdokumentet HD 603 eller IEC 60287-serien.
Anmärkning
Olika värden kan förekomma i andra länder och regioner på grund av olika nationella bestämmelser. Som ett resultat kan DIN VDE 0298-4 inte tillämpas på andra länder i allmänhet, utan måste kontrolleras individuellt av kunden.
Omgivningsfaktorer och reduktionsfaktorer
Temperatur
OBS: Omgivningstemperaturen måste alltid ligga under ledartemperaturen, annars sker ingen värmeväxling.
- Driftstemperaturen är den högsta tillåtna temperaturen vid ledaren i oavbruten drift (anges i databladet).
- Omgivningstemperaturen är temperaturen på det omgivande mediet. Den nominella belastningskapaciteten för installation i luft är baserad på en omgivningstemperatur på +30 °C
Påverkande faktorer
- Överbelastning av kablar och kretsar
- Antal belastade ledare
- Isolationsblandning
- Spänningsklass
- Omgivningstemperatur som skiljer sig från +30 °C
- Lindade kablar
Exempel för beräkning av ledararea
Vid fastställande av en lämplig nominell ledararea, med beaktande av reduktionsfaktorer, används anläggningens driftström som utgångspunkt för beräkningen. Man dividerar driftströmmen med respektive reduktionsfaktor. Resultatet representerar en fiktiv strömbelastning, utifrån vilken du väljer nästa högre värde i tabellen över grundläggande strömbelastningar , och därmed uppnår en ungefärlig nominell ledararea för kabel.
Angiven beräkningsväg
ÖLFLEX CLASSIC 110 (ledartemperatur för permanent installation: 80 °C)
- Installationstyp vald: permanent installation
- Driftström: 10 A
- Antal ledare under belastning: 3
- Antal kablar i installationsröret 3 (tabell 12-6 faktor 0,70)
- Olika omgivningstemperatur 40 °C (tabell 12-2 faktor 0,89)
Faktura
10 Ampere ÷ 0,70 ÷ 0,89 = 16,1 Ampere (fiktiv)
Enligt tabell 12-1 (DIN VDE 0298-4, tabell 11) skulle detta värde på 16,1 ampere resultera i en nominell area på 1,5 mm² med 18 ampere
För ett givet tvärsnitt beräknas reduktionsfaktorerna med märkströmmen för den nominella arean enligt tabell 12-1 (DIN VDE 0298-4, tabell 11).
OBS: Om enkelledare vidrör varandra eller är buntade/överfyllda på ytor måste en ytterligare reduktionsfaktor användas innan reduktionsfaktorerna tillämpas. DIN VDE 0298-4 Tabell 10